Särskilt fort går de när man vaknar klockan två. Jag trotsade till och med borrandet och fortsatte att halslumra lite till! Är så fruktansvärt stressad över saker just nu. Och allt är så skumt just nu. Hade en väldigt bra dag på jobbet igår. Eller ja, bra, den slutade bra i alla fall. Började väl lite... skumt. Konstiga saker händer mig. Jag träffar konstiga människor. A sa att han får ångest över att jag har så mycket för mig och inte han. Men du A, jag har ångest jag med. Stress.

Största stressen just nu är att jag ska måste kunna gå ner i spagat om fyra dagar. Den andra är att jag inte får tag på folk som jag måste få tag på. Och att jag måse skaffa ett Europeiskt sjukförsäkringskort. Men, nu kommer lilla naiva optimisten fram igen. 1. Jag har fyra dagar på mig, och jag ska inte jobba någon av dem. 2. Det är jättefint väder, och 3. Jag har i alla fall inte somnat på en strand i Bulgarien och vaknat med en spruta i benet där det står "Welcome to HIV", för att sedan återvänt till Sverige och testats HIV-positiv.

Det kunde ju vara värre.



Jag fick inte ens dansa på Lejonbacken igår. På en partosöndagspubkväll! Allt blev helt fel. Vad är det för klubb som stänger av musiken och tänder alla lampor fyrtio minuter innan stänging? Och sedan forsätter pumpa ut öl till folket utan några som helst hämningar. Och sedan ropar ut till alla att vi borde forsätta festa på Patricia istället. De flesta trotsade dock bögbåten (haha det låter så roligt, men jag menar förstås gayklubbsbåten) för After istället. Gamla hederliga After.

Och så åt jag pommes frites.