Vem är du okända läsare?

Började skolan igår och upptäckte att jag har feta ålderskomplex! Efter tre veckor i Ungern med medelåldern cirka fyra år yngre än mig, linementdoftande rum och "när jag blir stor ska jag bli dansare"-diskussioner kunde jag inte känna mig annat än en tant. Några vara bara fjorton och fyra gånger bättre än jag. Någonsin. Kommer att bli. Visst jag var inte äldst, men ibland kändes det så, vad fan gjorde jag där?

Nu känns det lite likadant. Någon spillde ut sin jag-är-för-gammal-ångest redan första dagen i skolan med att "Ah, det är en tjej som går i klassen över som bara är 89:a!". Varav jag kontrar med hurgammalärurå? och får veta att hela bordet är cirkus fyra år äldre än vad jag är. Och efter långa presentationer har jag nu lärt mig att vår klass innehåller bland annat ett amerikanskt snowboardproffs, portugisiskt ryttarproffs, en karaktär från Serbien som redan jobbat i fem år, ett finskt underbarn som började jobba som sextonåring, högskoleutbildade, jordenruntresande och deprimerade. Jag är så sjukt intimidated (nej, det fanns ingen bra översättning, inte ens på tyda) men samtidigt så sjukt imponerad. Detta är min klass! Vi är femtiofem stycken. Hur hamnade jag här? Känner mig som en liten plutt!

Upptäckte också idag varför jag kände igen två ansikten i klassen sen tidigare, visade sig att den ena bloggar, den andra vet ej.  Jag lovar att det kommer visa sig att han har varit med i någon dokusåpa!

Just nu lär jag känna så mycket människor att jag får lite småångest över alla som jag inte träffar jämt. Eller hör av mig till. Eller ringer. Gah! Hur fan håller man kontakten?

Nu - dags att sova. Och juste, hatt var en hit visade det sig.