Trendymagnus ska föreläsa på min skola imorgon. Vissa dagar sitter jag fortfarande och tänker på hur det hade varit om det blivit Handelshögskolan (Stockholm School of Economics för dig som inte visste) och inte Hyper Island, och när man läser sånt här känns det som man har hamnat rätt. Alla säger visserligen olika.

Dagen började sjukt bra med bra föreläsning! Nu förstår jag vad de menar med att Google tar över allt!

Enligt en viss blond bella så ska hon se Oskar Linnros spela på F12 imorgon! WHAT!? Efter lite duktigt detektivarbete har jag kommit fram till följande, föga roande, nedslående slutsats:
1. Hon har skrivit helt fel och är ute och cyklar, hon menade förstås hennes vän Osac Roslinn som ska spela skivor på K15 tisdag nästa vecka. Öhhh.
2. Det är någon form av stängd-för-allmänheten-konsert, buhu.
3. Något lamt PR-grej-experiment från hennes sida av ren uttråkan bara för att se om någon skulle reagera.

Hade det varit jag som skrivit det hade det absolut varit experimentgrejen. Funderar på att ha födelsedag en gång i månaden och se hur många som grattar. Självklart ett birthdayparty och utgång dedikerat till varje gång. Eller man kanske kan fira att man fyller tjugo och åtta månader idag? Hej! Det är min födelsemånad idag!

Men istället för att deppa bjuder jag på lite bilder från Popaganda och tuggar lite på min kalkon:


Grym spelning med Familjen! Kanske Popagandas bästa konsert. Gick så långt att jag fick för mig att det var helt OK att pröjsa 240 kronor för en liten vit T-shirt. Som vid närmare (Läs: nykter) inspektion visade sig vara både för liten och trasig!
Note to self: Köp inte klädesplagg i berusat tillstånd med en stor kille som dessutom propsar "Naaaajjs, det ska vara tajt!"
Solnedgången!
Världens bästa och konstigaste överraskning.
Mitt i konserten dyker mannen till höger upp på scenen bara för att dra av Familjens "Man ser det från månen". Helt utan presentation, helt utan förvarning. Ingen "Här är min vän.. öhm... MARKUS KRUNEGÅRD!". Väntar lite blysamt tills introt är över och sjunger. Jävligt bra. Sedan går han av scen och konserten fortsätter som om inget har hänt. Jag bara älskar det!

Dag 2:s bästa akt var överlägset Hästpojken.

Hur kan nåt vackert växa upp, som en blomma ur en cancerkropp? Ahahahaaaaaahhhhh!
Träffade på söta Jullebulle lagom till Shout Out Louds. Ville inte göra om misstaget att hamna längst bak på Robyn (ehhh..) så vi hamnade långt fram. Lite för långt fram. Fullt med sextonåringar som var helt busy med att skapa diskoring á la femteklass för att sedan ropa  "Andra sidan är ni klara!?" och klunka Alcogel från Apoteket. Sprit som sprit gissar jag. Fy fan vad äckligt.
Shout Out Louds. Bästa är när han spontant börjar översätta låtarna till svenska. Passar inte alls in i melodin och låter mest som svengelska men, blev någonting i stil med "Varför känns allt så omöjligt?" och jag fick rysningar längs ryggraden! Har lyssnat på Impossible säkert tusen gånger men det där var något helt annat. Åh, de är så bra på engelska, men skulle vara så grymma på svenska istället! De gjorde också en liten kupp och började helt radom, mitt i en låt, sjunga "I keep dancing on my own...". Haha, vad är det med svenska artister?

Bilder på trevliga klasskamrater! Vi är tydligen partyklassen fick jag veta efter vissa nattbussdiskutioner. Och så fick jag veta att man får betalt under praktik utomlands efter diverse bardiskussioner. Jag tror jag bestämt mig för att dra till Amsterdam efter några helt egna nattklubbsreflektioner. Eller kanske London. Maybe.

Detta är på Raw Fusion på Mosebacke Etablissemanget.

Och jag ska på möte imorgon om lax. Men jag skulle ju sova nu!

Och jag har en systerson som heter Milton och idag sov han i mitt knä och jag matade honom och bytte blöja och åt upp syrrans chips. Yummy.

Modernistiska. Mordernisktiska. Mord. Jag skrev om mord. Mård. Shit jag håller inte koll på bokstäverna längre. Aja, det fick mig att tänka på varför jag började skriva här egentligen. För att jag tycker om att skriva. Inte för att jag tycker om att lägga ut bilder på mig själv. Så. Jag tror egentligen inte att det är någon som känner sig hundraprocentigt bekväm med att lägga ut bilder på sig själv.

Roliga människor brukar inte ha tid med sånt. De som är roliga lägger tid på att dricka vin och konversera. Fast jag dricker ju inte vin. Men det är en annan femma. Människor är aldrig i verkligheten som de är i bloggen. Och det är väl lite det som är charmen i det hela också. Det är lite fiktion. Eller är det? Det är ju på riktigt?

Dagen spenderades med att kasta ut sopsäckar med kläder. Och då har jag inte ens kommit till min garderob. Hehe. Men det blir inte av imorgon heller för då bär det av till Popaganda! Yey! Eh.. jag känner mig som fjorton igen. Åldersgränsen är 13 år. Jag ska försöka att inte känna mig så gammal. Jag är inte gammal. Jag är ung. Jätteung. Och jag kommer aldrig någonsin bli äldre än 20. Aldrig någonsin.

Sova!

Vem är du okända läsare?

Började skolan igår och upptäckte att jag har feta ålderskomplex! Efter tre veckor i Ungern med medelåldern cirka fyra år yngre än mig, linementdoftande rum och "när jag blir stor ska jag bli dansare"-diskussioner kunde jag inte känna mig annat än en tant. Några vara bara fjorton och fyra gånger bättre än jag. Någonsin. Kommer att bli. Visst jag var inte äldst, men ibland kändes det så, vad fan gjorde jag där?

Nu känns det lite likadant. Någon spillde ut sin jag-är-för-gammal-ångest redan första dagen i skolan med att "Ah, det är en tjej som går i klassen över som bara är 89:a!". Varav jag kontrar med hurgammalärurå? och får veta att hela bordet är cirkus fyra år äldre än vad jag är. Och efter långa presentationer har jag nu lärt mig att vår klass innehåller bland annat ett amerikanskt snowboardproffs, portugisiskt ryttarproffs, en karaktär från Serbien som redan jobbat i fem år, ett finskt underbarn som började jobba som sextonåring, högskoleutbildade, jordenruntresande och deprimerade. Jag är så sjukt intimidated (nej, det fanns ingen bra översättning, inte ens på tyda) men samtidigt så sjukt imponerad. Detta är min klass! Vi är femtiofem stycken. Hur hamnade jag här? Känner mig som en liten plutt!

Upptäckte också idag varför jag kände igen två ansikten i klassen sen tidigare, visade sig att den ena bloggar, den andra vet ej.  Jag lovar att det kommer visa sig att han har varit med i någon dokusåpa!

Just nu lär jag känna så mycket människor att jag får lite småångest över alla som jag inte träffar jämt. Eller hör av mig till. Eller ringer. Gah! Hur fan håller man kontakten?

Nu - dags att sova. Och juste, hatt var en hit visade det sig.